Musikföretagets förändrade roll

Det traditionella skivbolagets huvudsakliga intäkter har under över hundra års tid byggt på att sälja exemplar, att sälja så många kopior som möjligt av ett publicerat musikverk. I ökad omfattning sker nu en förflyttning från denna klassiska modell till en helt ny modell, en modell där musikföretagets huvudsakliga intäkter kommer från antalet uppspelningar av verket genom digitala tjänster snarare än antalet sålda kopior.

Traditionellt har affärsmodellen varit ganska straight forward, ju fler kopior man har sålt, desto mer intäkter. Denna modell har initalt överförts även till den digitala verkligheten genom tjänster som iTunes Store, CDON och mobila tjänster från t.ex. 3 och Telenor. Kunden, lyssnaren, användaren har betalat för att "ladda ner" ett exemplar, vilket i praktiken innebär att man betalat för rätten att skapa en lokal kopia. Ju fler exemplar som fixerats på människors hårddiskar och mobiltelefoner, desto mer intäkter till musikbolaget.

Exemplarframställningsrätten i upphovsrätten har under lång tid varit betydande för hur affärsmodellerna formats för att skapa intäkter för musik. Man skulle t.o.m. kunna säga att upphovsrättslagstiftningen premierat en specifik modell för intäkter till de som äger rättigheterna, d.v.s. intäkter baserade på kontroll över mångfaldigande. Men, i takt med att denna modell nu förändras, bör också utformandet av exemplarframställningsrätten som sådan förändras.

Det framtida musikföretaget kommer i mycket större omfattning jobba för att öka användningen och exponeringen av musiken. Ju fler uppspelningar, desto mer intäkter till musikbolaget, artisterna, musikerna och låtskrivarna.

Vi ser redan idag hur det sker genom tjänster som YouTube och Last.fm. På sikt skulle det t.o.m. kunna vara så att decentraliserad spridning och kopiering bör uppmuntras, eftersom den nya modellen bygger på intäkter baserade på användning snarare än framställande och distribution av exemplar. En ny generation tjänster som Spotify, Telia Play, Nokia Comes With Music och Sony Ericsson Play Now Plus visar vägen, och skulle kunna sägas vara det första riktiga formatskiftet i den digitala verkligheten, från a-la-carte-downloads till all-you-can-eat-användning.

Konsumentelektronikbranscherna, d.v.s. tillverkarna av mobiltelefoner, mp3-spelare, HD-boxar, TV-apparater, datorer etc, bör därför gå samman med musikindustrins och filmindustrins branschorganisationer för att tillsammans utveckla en konsensus över hur denna övergång från exemplarframställning, till användning, som central intäktskälla ska utformas. Även om konsortier, som t.ex. det gamla SDMI, haft svårt att komma fram till vettiga standarder och riktigt bra gemensamma lösningar tror jag det är viktigt att man tillsammans blickar framåt mot en helt ny form för intäkter.

Lobbyorganisationerna bör sedan arbeta för att påverka lagstiftare och internationella organisationer som WIPO och WTO att förstå att den traditionella exemplarframställningsrätten inte längre kommer att kunna upprätthållas med hjälp av kontroll och sanktioner, så som tidigare har varit möjligt. Detta betyder inte att upphovsrätten ska försvinna, långt ifrån, det betyder endast att en del av upphovsrätten förändras så att det blir en effektiv och verkligt användbar upphovsrättslagstiftning snarare än en lagstiftning som befinner sig långt från den verklighet som hundratals miljoner människor runt om i världen befinner sig i.

I takt med att vi immaterialiserar allt mer av vår värld, känns det logiskt att tänka att immaterialrättsliga lagar och regler kommer att bli allt viktigare. Därför är det av avgörande betydelse att dessa lagar också återspeglar både den tekniska och moraliska verklighet som samhället befinner sig i. Med en framtida modell som huvudsakligen bygger på intäkter från användning av musiken, snarare än exemplarframställningen, tror jag att de totala intäkterna till upphovsmännen har en potential att kunna öka drastiskt och skapa en mylla av kreatörer och musikskapare som gör allt för att få människor att sprida, kopiera och lyssna på musiken på allahanda apparater.