tisdag 28 april 2009

Högtalare i affischer

Såja, då börjar morgondagens konsertaffischer ta form. Förutom att de självklart kommer att ha både RFID- och NFC-funktioner som en del av sig kommer de förhoppningsvis ha tryckta mobiltaggar som gör att man kan boka biljetter direkt med mobilen genom att rikta den mot affischen, automatiskt få information om vägen till spelstället, lägga till evenemanget på Facebook genom att ta en bild av affischen med mobilen och samtidigt se vilka kompisar som redan bestämt sig för att gå på konserten etc. Dessutom kommer man, med den senaste innovationen, kunna gå fram till affischen och trycka på den för att lyssna på musik direkt från den. Taiwaneserna har nämligen tagit fram ett nytt högtalarpapper som spelar upp musik. Nästa steg är bara att få fram och kombinera högtalarpapperet med billigt elektroniskt papper som kan visa rörliga bilder, ni vet som i Harry Potter. Då kan man kika på musikvideos direkt på affischen också. Sen ropar man bara Geminio så kopierar man hela affischen automagiskt till mobilen.

Vilket gör att jag bara måste gå till bokhyllan och ta fram följande citat: “Consider J.K. Rowling’s Harry Potter stories from this perspective. These tales may be imaginary, but they are not unreasonable visions of our world as it will exist only a few decades from now. Essentially all of the Potter “magic” will be realized through the technologies I will explore in this book.” (Kurzweil R. 2005)

måndag 27 april 2009

Embracing The Music

Den 8 maj hålls en konferens i Finland: “Embracing The Music – Music, Internet and Public Service”. Konferensen kommer att sändas live på deras sajt. Tycket det ser ut att vara ett intressant program med bl.a. Jonas Woost från Last.fm och Andrew Dubber från New Music Strategies.

Artificiell hjärna

IDG skriver om Blue Brain, projektet där man försöker simulera en bit hjärnbark hos en människa ända ner till molekylnivå, med syftet att  närmare kunna undersöka hjärnans struktur. Så här ser den simulerade hjärnbarken ut:

hjarnbark

“Den börjar lära sig saker och börjar minnas saker. Vi kommer att kunna se när den återkallar ett minne, och varifrån den hämtar minnet, för vi kommer att kunna spåra varenda aktivitet för varje molekyl, varje cell och varje koppling och se hur minnet bildas, säger Henry Markham i en intervju med BBC.”

Uploading kanske inte är så vansinnigt långt borta trots allt…

söndag 26 april 2009

Norsk studie om digital musik

En norsk studie som The Guardian skriver om. Jag är lite ifrågasättande till hur resultaten tolkas av media, något jag uttrycker i ett mail till ett gäng forskare runt om i Europa, här ett litet utdrag:

“I have not read the full study yet, but the problem with this study, and other similar studies, is that the results are really showing something obvious and sometimes the conclusions being made, mainly from the media, are based more on ideological interpretation of the results in a try to support piracy and at the same time tell everybody how bad music companies are. I think it is important that researchers put the results in a larger context instead of letting the media do misinterpretations.

It’s as if a study would reveal the insight that car owners buys more gas than non car owners or that vegetarians eat more vegetables than non vegetarians.

Of course they do, they are the ones that are interested in consuming gas or vegetarian food. And of course a car owner that buys gas would also be interested in buying motor oil from time to time, much more interested than people not owning a car.

Of course people that are downloading from file sharing networks are more interested in buying downloads, as they are digital music users and generally more interested in music. Non digital music users are of course not interested in buying downloads simply because they are not music files users. That does not mean that piracy is fueling music buys.

It is like saying that car owners that are getting gas in the gas station and run away without paying for it, seems to be more eager to buy motor oil than non car owners, hence, not paying for gas is good for the oil industry…

What is much more interesting is studying the group of people that are the heaviest culture and entertainment users and see how their behaviour in fact have changed during the latest years, instead of stating the obvious, that people that are going to concerts and movie theatres also are the ones that wants music and movies to download from the Internet.

If piracy is fueling sales of music, one could humbly ask why music sales haven’t exploded with the same rate as piracy the latest years?“

lördag 25 april 2009

Från 50 till 70 år

EU-parlamentet gjorde ett mellanting, man beslutade om 20 års förlängning av de upphovsrättsliga skyddstiderna för musikinspelningar istället för 45 års förlängning. Nu ska frågan upp till ministerrådet som slutgiltigt bestämmer sig för om förändringen ska ske inom EU.

Positivt eller negativt? Ingen som vet, ingen som vet…

Som så mycket annat relaterat till de omfattande diskussioner som just nu förs kring upphovsrättens olika delars legitimitet i det informationssamhälle vi befinner oss i, beror det på vilka intressen man har och hur man vill att musiksektorn ska se ut.

Det råder ingen tvekan om att musikägare som har äldre kataloger vinner på att behålla kontrollen över inspelningarna (i den mån man nu kan upprätthålla kontrollen i den digitala verkligheten), såväl stora som små. Kritiker menar att det kommer att innebära att kulturskatter som annars skulle släppts fria för spridning och användning istället kommer att fastna i diverse arkiv.

Det beror som sagt på vilket perspektiv man har och vilket syfte man anser att upphovsrätten och sådana här skyddstider har. Är dess huvudsakliga syfte att stimulera kulturell kreativitet i samhället? Eller är dess huvudsakliga syfte att vara ett regelverk som stimulerar ekonomisk vinning för ägarna? Egentligen borde det inte finnas något motsatsförhållande mellan dessa eftersom kreativiteten som sådan bör finnas relaterad till ekonomisk vinning, men på grund av hur det musikindustriella systemet utvecklats under de senaste 50 åren finns det ett motsatsförhållande.

I alla branscher för man diskussioner om de stora företagens förhållande till de små företagen. I musikbranschen pratar vi om förhållandet mellan majors och indies. Det är för att vi är coola som vi använder de begreppen. Idag finns det en situation där den musikaliska kreativiteten genom nya uttrycksformer, och den nyskapande utvecklingen inom genrer, i hög grad är relaterad till indies (även om man kan diskutera hur nyskapande musikvärlden egentligen är nu för tiden, när var det senaste året det kom en någorlunda stor ny genre, någon?). Inte sagt att det inte finns musikalisk kreativitet och kanske framför allt marknadsföringsmässig och ekonomisk kreativitet när det gäller att använda sina kataloger på de stora bolagen, men från ett generaliserande samhälleligt kulturellt perspektiv är det nog safe att säga att merparten av alla nya artister och nya musiksläpp som görs, kommer från indies. När sedan en artist har nått en viss nivå kan artisten plockas upp av ett större bolag som tar det hela till nästa nivå, d.v.s. till en massmarknad med topplistan som mål.

Baserat på den bakgrunden finns det ett par alternativa synsätt på hur musiksektorn ska vara uppbyggd:

1) Endera vill vi maximera intäkter till musikägarna därför att vi anser att det är genom musikbolagen som kreativiteten ska stimuleras, d.v.s genom att fler musikkontrakt (jag väljer att inte säga skivkontrakt) sluts och fler människor kan jobba med mer marknadsföring för att sälja mer musik till fler människor. Då är beslutet om förlängd skyddstid något positivt, så länge de ökade intäkterna faktiskt ANVÄNDS av bolagen för att stimulera kreativitet, jobba med fler utgivningar, fler artister och högre kvalitet/nyskapande musikproduktioner. Det är dock inte säkert att pengarna används till det. Det kanske är så, men det är svårt att veta, eftersom det ofta saknas transparens.

2) Eller så anser vi att den kulturella kreativiteten i samhället inte stimuleras av internationella underhållningskoncerners i första hand vinstmaximerande intressen. Jag säger inte att det måste vara så att kraftiga ekonomiska intressen nödvändigtvis är negativa för utvecklingen och kreativiteten i samhället, tvärtom, i många branscher är det de riktigt stora företagen som driver utvecklingen. Men, då måste det också vara tydligt att ett regelverk som kontrollerar marknaden med syfte att skapa ökade intäkter faktiskt används på ett sätt som gynnar samhället i stort.

Man skulle kunna säga att bolagen måste ta sitt samhällsansvar lika mycket som sitt ägaransvar.

Internet och decentraliserad spridning av musik har tagit diskussionen om kultur kontra kommers till en helt ny nivå, men egentligen är det samma diskussion som vi har haft under ganska lång tid. Och en förlängning av skyddstiden för musikinspelningar kan bara gynna kulturutvecklingen i samhället om de ökade intäkter det innebär faktiskt används av musikägarna för att skapa ny musik och framför allt sprida den musik som spelades in för länge sedan, istället för att ge en större aktieutdelning till ägarna.

Med tanke på hur det ser ut i USA, som har 95 års skyddstid, är jag dock långt ifrån säker på att det förstnämnda kommer att bli resultatet.

fredag 24 april 2009

Historien

Jag har läst igenom alla de grymma och innehållsrika uppsatser som “mina” MM-studenter har skrivit här under våren. Jag är enormt imponerad! Och jag älskar följande enkla och mycket raka historieberättelse som en av studenterna skrivit i närmast biblisk anda:

“In the beginning there was Shawn Fanning and Napster.”

torsdag 23 april 2009

Öppenhet och transparens

Jag vet, jag har tjatat om det här rätt många gånger nu. Ni som står ut med mig har hört det förr. Men jag ger mig inte.

Stora delar av den nya nätgenerationen förstår inte varför musik överhuvudtaget behöver kosta pengar. T-shirts, konserter, javisst, men inspelad musik, nja. “Man kan väl tjäna pengar på Winnerbäck-dockor eller nåt”, är nästan den bästa jag hört.

Så, vad gör man? Jo, man förklarar.

Tänk er om den här branschen jag kallar branschen skulle öppna upp sig och tydligt visa hur ekonomin de facto ser ut, även internt hos företagen, vad och hur det kostar att marknadsföra ett album, hur de ekonomiska uppgörelserna ser ut mellan låtskrivare och förlag eller mellan musiker/artister och skivbolag. Och tänk om sällskapen tydligt och detaljerat visade exakt hur intäkterna fördelas till artister och låtskrivare, hur mycket och till vem och varför.

Tänk er en funktion där man automatiskt när man köper en låt eller ett album online eller lyssnar på en låt på Spotify eller tittar på en musikvideo på YouTube, kunde få upp en liten ruta som visade fördelningen av pengen man betalat eller genererat med sin uppmärksamhet, för just den låten. Tänk om man kunde få en skiss på hur det går till bakom kulisserna och hur pengarna som investeras i ett album används och hur intäkterna fördelas. Intresset är jättestort för att förstå.

Se det som ett ekonomiskt backstage där fansen kan bjudas in och få en inblick i hur det egentligen går till.

För inte kan det väl vara så att branschen inte vill ha transparens? Inte kan det väl vara så att argumentet att vi måste ta i med hårdhandskarna mot gratiskulturen för att artister ska kunna få betalt och därmed kunna försörja sig på sin musik inte har någon bäring när man väl börjar se på de interna siffrorna? Inte kan det väl vara så att den bransch jag kallar bransch inte vågar berätta hur det ser ut bakom kulisserna?

Jag hoppas inte det, utan väljer att tro att man helt enkelt inte är så bra pedagoger.

Visst, alla andra branscher behöver inte berätta någonting överhuvudtaget hur det ser ut internt. Bilbranschen berättar inte hur fördelningen av de 200 000 kronorna jag betalar för en bil ser ut och hur mycket som går till muttertillverkarna och motorblocksbyggarna och rattfixarna. Men, jag tror det har gått så långt för musikbranschen att vi helt enkelt är tvingade att börja göra det, på ett schysst, ärligt och pedagogiskt sätt. Den diskrepans som idag finns mellan allmänhetens förståelse av de monetära systemen i branschen och hur det ser ut i verkligheten för att faktiskt producera bra musik och stora artister, riskerar att skapa en ideologisk konflikt som bara leder till otrevligheter. Jag tycker det är rätt otrevligt redan nu faktiskt.

En hel ungdomsgeneration hatar den bransch jag kallar bransch samtidigt som de älskar musiken som skapas i den. Ibland hatar de utan att de vet varför, det bara är så, för alla andra gör ju det. Stora delar av allmänheten ser helt enkelt inte kopplingarna mellan den där musiken de älskar och de där företagen som i deras ögon bara håller på och stämmer och stämmer och liksom på något sätt håller på att göra sönder Internet.

Det är ingen bra grej. 

Om det inte går att hänvisa till människors moral, helt enkelt därför att moralen har förändrats, ja då kanske det är läge att på ett pedagogiskt och öppet sätt bygga långsiktiga relationer med fansen genom att ta med dem på IFPI-båten. Bildligt talat.

För inte kan det väl vara så att…

Hur nätet förändrar vårt tänkande

En artikel som har fått mycket uppmärksamhet, Is Google Making Us Stupid, av Nicholas Carr.

“Over the past few years I’ve had an uncomfortable sense that someone, or something, has been tinkering with my brain, remapping the neural circuitry, reprogramming the memory. My mind isn’t going—so far as I can tell—but it’s changing. I’m not thinking the way I used to think. I can feel it most strongly when I’m reading. Immersing myself in a book or a lengthy article used to be easy. My mind would get caught up in the narrative or the turns of the argument, and I’d spend hours strolling through long stretches of prose. That’s rarely the case anymore. Now my concentration often starts to drift after two or three pages. I get fidgety, lose the thread, begin looking for something else to do. I feel as if I’m always dragging my wayward brain back to the text. The deep reading that used to come naturally has become a struggle.”

Skönt att veta att det är fler som känner likadant... En intressant fråga är huruvida digital natives har samma förhållningssätt till det här, eller om det är immigranterna som främst upplever den här förändringen. Helt klart behövs det mycket mer forskning kring hur människans responser och tänkande förändras på grund av det tillgänglighetsparadigm vi befinner oss i.

onsdag 22 april 2009

“Asylsökande MP3-tjuv greps på Ica Maxi Erikslund”

Kan vara en av de märkligaste meningarna jag har sett med mp3 i sig. Artikel på VLT.se.

onsdag 8 april 2009

Future of Music Coalition

Artikel om insamling och fördelning av intäkter i samband med nya affärsmodeller. Ett par intressanta citat: “Reporting is essential to enable a distribution of receipts.  Because sample and survey reporting shortchange smaller and niche musicians, revenues must be paid based on the actual use of a work and tracked using census data/reporting to the greatest extent possible.” Och: “Tracking/accounting figures and calculations must be detailed and transparent, and the license terms must be clearly defined.”

IPRED efter en vecka

Samlade ihop ett gäng länkar till saker som hänt och artiklar som skrivits sedan den 1 april, när IPRED infördes i den svenska lagstiftningen.

Alltomfattande livsrapportering

  • Grillukten gick inte helt tung över stan ikväll, men, jag och Annika trotsade den tillfälliga kylan och på den nystädade terassen grillades lax, champinjoner, paprika, lök och till det en osannolikt god potatisvariant. Sedan hällde vi i oss ett vin från Georgien. (!)
  • Varde vår. Varde pollen.
  • Imorgon ska jag föreläsa i Nybro för massor med människor. Jag kommer att prata om något så spännande som kunskap. Och konspirationsteorier. Detta i ett försök att beskriva hur informationsteknologin påverkar och förändrar skola och kunskapsproduktion.
  • Jag slog hemskt långa drivar tidigare idag.
  • Hur kul är det egentligen med bloggar som handlar om vad man gör i sitt liv? Hur kul är det egentligen med en blogg där det stundtals skrivs sådant som handlar om just mitt liv? På ett sätt, kanske lite kul. På ett annat sätt, bedrövligt enahanda. Så. Att balansera mellan “kanske lite kul” och “bedrövligt enahanda” alltså.
  • Jag slog HEMSKT långa drivar tidigare idag.
  • En radiointervju om IPRED och effekterna på musiklyssnande gjordes i förra veckan. Jag kom till radiohuset 4 timmar för tidigt (*=) men Viveca var redo.
  • Sveriges Radio har lagt upp en annan, hela 27 minuter lång intervju där jag pratar och pratar och pratar. På många olika sätt. Jag kanske kan vara lite kritisk till mig själv nu när jag hör det, det blev många “fundamentalt” och lite outvecklade tankar ibland och hemskt många konstigt uttryckta meningar etc etc…, men det är den längsta radiointervju jag någonsin gjort. Vi drack kaffe samtidigt. Reportern hann också med att sova lite mellan fråga 3 och 4.
  • Jag skriver kapitel till bok om (trumvirvel, spänning, trumvirvel, drrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr, spänning) fildelning </spänning> som ska släppas på Gotland i juli. HAJP.
  • Det bor snart praktikanter på mitt kontor.
  • Mashup till Erik händer ofta på dagarna.
  • Spika spik med miniräknare?
  • Josefin köpte en liten svart plutt där man kan hänga disktrasan inuti typ. Och så hänger den där nu som en fastklistrad puck. Men det är lite svårt att vänja sig vid att trycka in disktrasan i det där svarta hålet istället för att lägga den över det-där-utrymmet-eller-kanten-mellan-vänstra-och-högra-diskhon-som-inte-har-något-namn. Jag bestämmer här och nu att denna kant heter “hoskifte”. Söker man på hoskifte på Google kan man konstatera att det inte blir någon träff. Det betyder att jag just har kommit på ett nytt ord. För Google är s a n n i n g e n. Hoskifte. Hoskifte. Hoskifte. Algoritm, hitta mig!
  • Anonymisering.
  • Saknar dig.
  • Den 17 april kommer domen i Pirate Bay-målet.
  • Lägg till detta, jag älskar min dator!

tisdag 7 april 2009

Internetvanor bland gymnasieungdomar

Stockholms universitet har gjort en undersökning av Internetvanorna hos 532 ungdomar som går på gymnasium i Stockholm. Man kommer fram till att det är stora skillnader mellan hur killar och tjejer använder nätet, något som jag också har kommit fram till i min egen forskning kring fildelning. Det är naturligtvis alltid farligt att generalisera, men det är ändå tydligt att de tjejer jag pratat med verkar ha ett mer pragmatiskt förhållningssätt till att ladda ned musik och film från fildelningsnätverk, de går till t.ex. Pirate Bay och söker efter något om de vet vad de vill ha, de har ett tydligt mål med nedladdandet, medan det är killar som i större utsträckning är aktiva i forum på fildelningsnätverken och som aktivt delar ut material och lägger upp på nätverken. Som sagt, det är livsfarligt att generalisera alltför mycket när det gäller sådana här beteenden, självklart finns det tjejer som också är mer “aktiva” i sin fildelning, men det är långt ifrån lika många som killarna i min studie. Detta är dock kvalitativ och inte kvantitativ data, vilket naturligtvis behövs om man ska få reella siffror.

söndag 5 april 2009

Det sjätte sinnet – Augmented Reality

Ytterligare en fantastisk TED, Pattie Maes demonstrerar en nyutvecklad teknik på MIT som gör det möjligt att integrera kunskap och information på ett helt nytt sätt genom att projicera på ytor i ens omgivning.