torsdag 23 april 2009

Öppenhet och transparens

Jag vet, jag har tjatat om det här rätt många gånger nu. Ni som står ut med mig har hört det förr. Men jag ger mig inte.

Stora delar av den nya nätgenerationen förstår inte varför musik överhuvudtaget behöver kosta pengar. T-shirts, konserter, javisst, men inspelad musik, nja. “Man kan väl tjäna pengar på Winnerbäck-dockor eller nåt”, är nästan den bästa jag hört.

Så, vad gör man? Jo, man förklarar.

Tänk er om den här branschen jag kallar branschen skulle öppna upp sig och tydligt visa hur ekonomin de facto ser ut, även internt hos företagen, vad och hur det kostar att marknadsföra ett album, hur de ekonomiska uppgörelserna ser ut mellan låtskrivare och förlag eller mellan musiker/artister och skivbolag. Och tänk om sällskapen tydligt och detaljerat visade exakt hur intäkterna fördelas till artister och låtskrivare, hur mycket och till vem och varför.

Tänk er en funktion där man automatiskt när man köper en låt eller ett album online eller lyssnar på en låt på Spotify eller tittar på en musikvideo på YouTube, kunde få upp en liten ruta som visade fördelningen av pengen man betalat eller genererat med sin uppmärksamhet, för just den låten. Tänk om man kunde få en skiss på hur det går till bakom kulisserna och hur pengarna som investeras i ett album används och hur intäkterna fördelas. Intresset är jättestort för att förstå.

Se det som ett ekonomiskt backstage där fansen kan bjudas in och få en inblick i hur det egentligen går till.

För inte kan det väl vara så att branschen inte vill ha transparens? Inte kan det väl vara så att argumentet att vi måste ta i med hårdhandskarna mot gratiskulturen för att artister ska kunna få betalt och därmed kunna försörja sig på sin musik inte har någon bäring när man väl börjar se på de interna siffrorna? Inte kan det väl vara så att den bransch jag kallar bransch inte vågar berätta hur det ser ut bakom kulisserna?

Jag hoppas inte det, utan väljer att tro att man helt enkelt inte är så bra pedagoger.

Visst, alla andra branscher behöver inte berätta någonting överhuvudtaget hur det ser ut internt. Bilbranschen berättar inte hur fördelningen av de 200 000 kronorna jag betalar för en bil ser ut och hur mycket som går till muttertillverkarna och motorblocksbyggarna och rattfixarna. Men, jag tror det har gått så långt för musikbranschen att vi helt enkelt är tvingade att börja göra det, på ett schysst, ärligt och pedagogiskt sätt. Den diskrepans som idag finns mellan allmänhetens förståelse av de monetära systemen i branschen och hur det ser ut i verkligheten för att faktiskt producera bra musik och stora artister, riskerar att skapa en ideologisk konflikt som bara leder till otrevligheter. Jag tycker det är rätt otrevligt redan nu faktiskt.

En hel ungdomsgeneration hatar den bransch jag kallar bransch samtidigt som de älskar musiken som skapas i den. Ibland hatar de utan att de vet varför, det bara är så, för alla andra gör ju det. Stora delar av allmänheten ser helt enkelt inte kopplingarna mellan den där musiken de älskar och de där företagen som i deras ögon bara håller på och stämmer och stämmer och liksom på något sätt håller på att göra sönder Internet.

Det är ingen bra grej. 

Om det inte går att hänvisa till människors moral, helt enkelt därför att moralen har förändrats, ja då kanske det är läge att på ett pedagogiskt och öppet sätt bygga långsiktiga relationer med fansen genom att ta med dem på IFPI-båten. Bildligt talat.

För inte kan det väl vara så att…

4 kommentarer:

Kalm sa...

Bra skrivet, många tankar värda att fundera över. Vore onekligen intressant att se folks respons på en sådan funktion.

Daniel sa...

Sitter du inte fast lite i nuet? Är inte framtiden helt andra avtal, reducerad marknadsföring, färre brontostora artister, mera konserter, mera paypal osv.

Men för den nuvarande skivindustrin (jag vet inte vad du innefattar i ordet "bransch") vore det nog ett knep som skulle förbättra deras position OM det inte visar sig att dom suger ut artisterna till förmån för sina egna intressen.

Daniel Johansson sa...

Nja, faktum är att marknadsföringsbudgetarna inte alls nödvändigtvis blir mindre bara för att MySpace, Google, YouTube och Last.fm är gratis att använda, snarare tvärtom när det finns hundratals platser och hundratals sätt man måste marknadsföra sig på online, inte minst arbete mot bloggar och nya gatekeepers. Ibland verkar det som om folk tror att artister blir stora helt gratis. Det händer aldrig. Det kostar, helt enkelt för att all arbetstid kostar. Det jag eftersöker är att branschen, där jag innefattar såväl skivbolag och förlag som rättighetssällskap och hela livesektorn, faktiskt berättar hur det ser ut, vad det kostar att skapa ett album på BWO-nivå eller på Kent-nivå, vad en turné kostar och vem som får vad, och vilket enormt arbete som ligger bakom för att få det hela att snurra runt. Jag tror bara man har att vinna på öppenhet. Och förhoppningsvis skulle en sådan öppenhet också kunna skapa en förståelse för musikföretagen och en rättvisare syn på alla de som faktiskt vill jobba med musik.

HYBRIS STHLM sa...

"Sitter du inte fast lite i nuet? "Är inte framtiden helt andra avtal, reducerad marknadsföring, färre brontostora artister, mera konserter, mera paypal osv."

Det du beskriver är ju nuet!

Tycker tankegången om transparens är mycket intressant. Tror det är en bra väg fram till en förändring. Frågan är hur man övertalar multinationella företag att redovisa rakt och ärligt hur pengar vandrar. Är ju inte direkt den trenden man ser i världen...