Invändning

Rasmus Fleischer ifrågasätter mitt ifrågasättande av huruvida den pågående rättegången mot fyra personer involverade i TPB handlar om att kriminalisera en teknologi eller inte. Precis som han säger handlar det om hur man definierar teknologi, men också om hur man definierar kriminalisera. Vi är båda doktorander och ägnar trots allt stora delar av vår vakna tid åt att definiera…

Rasmus menar att resultatet av en fällande dom kommer att kriminalisera “öppna BitTorrent-trackers”. Men de som är åtalade är åtalade för att de SOM PERSONER medvetet kan ha hjälpt andra att begå intrång i den nuvarande upphovsrättslagstiftningen. Inte att de har använt en specifik teknik. De hade lika gärna kunnat använda cyklar (som Rasmus nämner) och budat runt filerna. Jättemånga cyklar.

Av absolut största vikt i denna rättegång är snarare att avgöra om de åtalade individerna har haft ett medvetet syfte att hjälpa andra att med sajt, trackers, vad det nu vara månde, dela med sig av och ladda ned / kopiera från andra klienter sådana datafiler som är paketerade i en form som av en dator hanteras som musikstycken, filmer eller dataspel som “de andra” (citat Håkan Roswall) i fråga inte har rätten att dela med sig av eller ladda ned / kopiera enligt den nuvarande upphovsrättslagstiftningen.

Observera att jag poängterar att det alltså handlar om att bryta mot den nuvarande upphovsrättslagstiftningen.

Jag håller med om slutsatsen att öppna BitTorrent-trackers är en egen teknologi, eller en del av en samling av verktyg som skapar en teknologi. Men resultatet av en fällande dom kommer inte att innebära att öppna BitTorrent-trackers per definition (vi definierar som sagt) blir illegala. En fällande dom innebär endast att man i så fall avgör att dessa personer medvetet har använt sig av öppna BitTorrent-trackers för att hjälpa andra att begå intrång i nuvarande upphovsrättslagstiftning. Som sagt, detta handlar om en bedömning av de åtalade individernas motiv och syfte att driva tjänsten, egentligen oberoende av vilken teknik de har använt. Vad som har hänt i deras hjärnor som sedan har resulterat i aktiviteter från deras fingrar (huvudsakligen).

Den som vill använda öppna BitTorrent-trackers för att sprida sina egna semesterbilder kommer självklart få göra det även efter en eventuellt fällande dom, enligt rådande upphovsrättslagstiftning.

Med tanke på att flera av de involverade i TPB är ytterst intelligenta och mycket kunniga individer när det gäller internetteknologi och även när det gäller upphovsrättslagstiftning, ter det sig för mig fullständigt osannolikt att de inte skulle haft vetskapen och syftet att, åtminstone de senaste åren, hjälpa andra att dela med sig och ladda ned / kopiera allehanda illegalt publicerade datapaket.

TPB är ett statement. Ett statement mot rådande upphovsrättslagstiftning och ett statement att man med hjälp av teknologin står över/bredvid/framför den nuvarande lagstiftningen. Det är inte ett statement för öppna BitTorrent-trackers. TPB tycker inte ens att BitTorrent är en speciellt bra teknologi enligt uttalanden.

Så, vad det alltså handlar om är hur de som personer har agerat, och hur medvetna de har varit om vad andra har gjort med hjälp av deras tjänst. Jag är helt övertygad om att de har varit medvetna om att deras öppna BitTorrent-trackers använts av “de andra” för att begå intrång i nuvarande upphovsrättslagstiftning, och att de dessutom VELAT att detta ska ske eftersom de anser att den nuvarande upphovsrättslagstiftningen är felaktig.

Därav att jag är av den bestämda åsikten att denna rättegång handlar om individernas uppsåt med att driva tjänsten snarare än om att illegalisera en teknologi i förhållande till upphovsrätten.

Bloggposten om den nuvarande upphovsrättslagstiftningen låter jag dock vänta ett tag. Kanske till den 1 april.