Mark Kozelek

Ok, jag vet att man inte ska blogga när man har druckit massor med vin. Jag vet att man inte ska blogga när man har känt Mark Kozelek. Jag vet att man inte ska blogga när man både har druckit massor med vin och känt Mark Kozelek. Hela världen där på internet. Just därför.

Det är det här med känslor. Kortslutningar i hjärnan. Elektrokemiska processer. Värme. Eller mer hetaste hethet. Liksom när det exploderar i huvudet och man ler som ett fån samtidigt som man gråter. Ungefär som regn i solsken. Vad gör man åt det då? Vad är det då? Bra är vad det är. Helt universellt osannolikt sanslöst bra. Känna, kände, känt.

Vilken avslutning. Som en käftsmäll rakt i hjärtat. Och nu, Vanilla Sky.