Böcker, böcker, böcker

Beatriz och Himlakropparna, Lucia Etxebarria.
Älskar verkligen Etxebarrias sätt att skriva. Hon kan skriva one-liners som få andra. Boken handlar om Beatriz, en spansk tjej som efter att ha levt några år tillsammans med coola-party-tjejen Cat i England vänder tillbaka till Madrid för att leta upp sin första kärlek, Monica, och för att göra upp med sitt katolska förflutna och sina föräldrar. Det är bara det att Monica inte riktigt är som hon var en gång, numera är hon gravt drogig och hänger med galningar. Det underbara med Extebarria är att hon så detaljerat beskriver Beatriz tankar och känslor genom relationerna med både Cat och Monica, och man kommer liksom in i hjärnan på henne. Mycket bra.

Olja, Gunnar Lindstedt.
En rätt personlig bok där Lindstedt blandar friskt mellan sin egen uppväxt och historia med hela det moderna samhällets utveckling under 1900-talet som ett resultat av oljan. Även om man ofta pratar om informationssamhället, det globala samhället, kunskapssamhället o.s.v. men faktum är att vi fortfarande till allra största delen är ett oljesamhälle. Allt vi har runt omkring oss och hela vår vardag är fullständigt beroende av olja, och Lindstedt beskriver vilken roll oljan har haft egentligen, bakom kulisserna. Det var t.ex. bristen på olja som gjorde att tyskarna hade svårt att konkurrera krigsmässigt under båda världskrigen. Det var oljan, och kanske framför allt Carters och Reagans syn på oljan på 1980-talet som skapade grunden för det enorma konsumtionssamhälle vi har idag. Men vad händer när peaken är nådd? När oljan börjar sina?

Egalias döttrar, Gerd Brantenberg.
Första boken ut i den lilla trevliga bokklubben "Nu startar vi bokklubb!" som jag är med i. En grymt bra bok! I Egalia har allt vänts, det är kvinnorna som är de ledande och männen som är underordnade. De flätar sina långa skägg, har särkar, pehå och är de som uppfostrar barnen och sköter hemmet medan kvinnorna är direktörer och träffas efter jobbet och dricker whiskey. Brantenberg har vänt på hela vokubulären, det heter "kvinniskor" istället för "människor", det heter "dam" istället för "man" och hon beskriver ett samhälle som det skulle sett ut om kvinnor stått i centrum istället för män. Huvudpersonen Petronius är en pojke som växer upp i det här samhället och man, förlåt, dam, får följa hans resa från att förstå att något är snett till att starta en mansrörelse som kämpar för maskulismen. Det tar ett tag innan man vänjer sig vid språket, men när man väl gjort det är det en fantastisk bok som fortfarande (den är 30 år gammal) tydliggör de extrema könsskillnaderna som finns i vårt eget samhälle, och som man, förlåt dam, tar för givet ibland, framför allt som man...