En annan form av musikprodukter

Är med idag i en liten artikel i bl.a. Metro från TT Spektra. För att utveckla det lite mer från min egen horisont, jag tror att vi kommer att uppleva en situation framöver där tjänster som appellerar till de behov och beteenden som fildelargenerationerna har, blir allt viktigare, eftersom det är det enda sättet att hitta intäkter på “gratis”. MEN, ingenting är ju i grunden gratis i samhället, det betalas bara på olika sätt. Även om vi har “gratis” utbildning i Sverige finansieras den ju med skattemedel. Allt handlar bara om hur modellen för betalning ser ut.

De nya generationerna musiklyssnare, som inte köper fysisk media utan enbart lyssnar på digital musik, verkar inte alls lika benägna att betala för traditionella musikprodukter som tidigare, d.v.s. exemplar, inspelad musik har fått ett annat värde. Men man lägger samtidigt mer pengar på prylar och teknikprodukter än vad man gjorde tidigare. Takten med vilken man byter ut sina mobiltelefoner, mp3-spelare, laptops, som ju är själva plattformarna för musikupplevelsen, är mycket hög, och bredbandsuppkopplingen är en självklar investering för alla. Just att så många är villiga att investera i nya apparater gör att teknikutvecklingen skyndas på ännu mer, vi lever idag i ett teknikcentrerat samhälle på många sätt och vis. Och det gör att modellen för att splitta intäkter från bredbandsoperatörerna och tekniktillverkarna måste utvecklas mycket bättre.

För om vi alla är överens om att musikskaparna och upphovsmännen ska få betalt för den musik de har gjort, t.ex. när deras musik används, men användarna samtidigt vill uppleva det som “gratis” att använda musiken, är vi ju tvingade att hitta modeller där vi delar på intäkterna, och hittar nivåer i prissättningen som tar med själva innehållet i beräkningen. Man skulle kunna säga att de nya generationerna musikanvändare egentligen investerar i en annan “form” av musikprodukt, mobiltelefonen, eller laptopen, eller iPoden. Och försäljningen av dessa produkter drivs trots allt av att det skapas ny musik hela tiden, och att de historiska katalogerna finns tillgängliga enkelt och smärtfritt.

Så, vad kommer efter det här? Precis som i den analoga världen kommer vi att se formatskiften i den digitala världen. Vad kommer efter gratistjänsterna? Vad kan vara bättre än gratis liksom? Det beror på vilka värderingar och ideologier som råder i samhället, vilka drivkrafter som gäller och vad som är inne för stunden.

Idag köper vi platt-TV som tokar och lägger otroliga mängder pengar på dessa. Självklart MÅSTE vi uppgradera från 42 till 56 tum. Någon som minns att en 32 tum tjock-TV var otroligt stor för inte så länge sen? Det är svårt att förutse vilka nya värden och “måsten” vi kommer att se, som kommer att göra att ALLA helt plötsligt drar till framtidens Facebook, eller ALLA ska ha vita hörlurar, eller ALLA ska ha platt-TV. Kanske håller också det där “alla” på att suddas ut i ett allt mer diversifierat samhälle.

Jag tror att vi kommer att hitta helt nya sätt att ta betalt för musik i framtiden, som vi har svårt att se idag, helt enkelt för att den medieverklighet vi kommer att befinna oss i om 10 – 20 år kommer att vara så fundamentalt annorlunda än den vi befinner oss i idag. Samtidigt skapas inte framtiden av sig själv. Därför anser jag att vi redan nu måste börja utveckla intäktsmodeller där användningen av musiken är det centrala, inte kopiorna. Ju mer musiken lyssnas på och används, desto mer betalt till upphovsmännen och musikägarna. Attention economy. Från min lilla horisont ser jag det som det absolut mest rättvisa systemet.

Men, för att det ska kunna ske krävs helt nya tekniska lösningar som utvecklas tillsammans av underhållningsindustrierna och konsumentelektronikbranscherna. Och där är vi inte riktigt än.