Att skapa något nytt

I den hårda debatten om att nå fram till ett internet med ordning och reda, där lagar och regler efterföljs och där människors etik och moral stämmer överens med rådande lagstiftning, tycker jag att en sak ofta glöms bort, nämligen att teknologin bör användas till att skapa något nytt. Ett nytt samhälle, en ny ekonomi, med bättre värderingar och med bättre ideologier.

Förespråkare för IPREDarna (direktiven som sannolikt kommer att leda till en lagstiftning som i sin tur öppnar upp för ett nytt EU-direktiv inom ett par år där länderna uppmanas att kriminalisera anonymitetstjänster vilket i sin tur sannolikt leder fram till krav på fullständig identitetskontroll online om ytterligare några år) har rätt i en punkt: För att ett samhälle ska kunna fungera krävs att vi alla är överens om de grundläggande värderingarna, att vi har ett gemensamt regelverk samt att det finns sanktioner som gör att man kan upprätthålla reglerna i stort.

Problemet är bara att man inte är överens om de grundläggande värderingarna.

Å ena sidan har vi en grupp som är rätt nöjda med samhället som det är. Inte sällan bor de kanske i någon av de rikare förorterna till Stockholm eller i de lite dyrare villorna runt om i någon av våra 290 kommuner och har en inkomst motsvarande 3-5 sjuksköterskelöner. De har råd med det extra i livet och har en bestämd åsikt om att den ordning som finns just nu faktiskt är helt ok, t.ex. att de företag som tidigare haft monopol på att skapa kopior även fortsättningsvis skulle ha monopol på att skapa kopior, trots att hela världen idag styrs av en enda stor öppen kopieringsmaskin a la replikatorn i Star Trek. Varför skulle de inte tycka det? De har ju råd med Amarone-vinerna.

Å andra sidan har vi en hel ungdomsgeneration, plus ytterligare en mängd människor som väl knappast kan räknas till ungdomsgenerationerna, som vill skapa något nytt. Som intuitivt känner på sig att någonting är fel med samhället som det är idag.

Precis som ungdomsrevolter tidigare har påverkat regeringar (Greklands just nu) och samhällen att förändras, påverkar unga människor idag marknaden och politiken genom sina handlingar online. Alla är kanske inte överens om vad det är som är fel i samhället, men något känns fel. Samtidigt känns fildelning rätt. Och www.hypem.com och www.seeqpod.com och www.playlist.com och www.chilirec.com och www.songbeatplayer.com och www.mininova.org och www.rapidshare.com känns rätt. Intuitivt. För det är en del av en ny ordning. Något nytt. Något annat än det som är fel.

För det gamla (d.v.s. det rådande) samhället har stora problem. Det är i grunden avsevärt orättvist. Även i Sverige.

När Per Gessle går ut i en debattartikel tillsammans med sina artistkollegor eller när Jan Guillou på ett skönt åsiktsmaktfullkomligt sätt skriver: "90 procent av den fildelande ungdomen tycks inte begripa sammanhangen. Vi har därför både ett juridiskt och ett pedagogiskt problem", är det som att de trampar varenda förortsunge och ICA-kassörska och vårdbiträde på tårna och säger att de vill ha betalt för massagen. För det har de minsann rätt till.

Det kapitalistiska samhället, som det har utvecklats under de senaste hundra åren, har fundamentala problem, inte minst på kulturområdet där det råder en otroligt stor ekonomisk orättvisa. Ett kontrollerat internet med syfte att upprätthålla exemplarframställningsrätten i dess rådande form kommer troligen att cementera denna orättvisa. Är det verkligen det vi vill ha?

Jag saknar visionen för hur kulturekonomierna ska se ut EFTER att vi har gått igenom det stora informationteknologiska paradigmskiftet. Inte hur vi vill att det ska se ut för att upprätthålla en rådande ekonomi, ett rådande system, en rådande samhällsmodell.

Hur ska ett effektivare och mer rättvist fördelningssystem för upphovsrättsliga intäkter se ut så att vi på ett riktigt bra sätt kan koppla samman intäkter med den lilla kreatören? Hur ska de fantastiska demokratiska drivkrafter som finns i den decentraliserade spridningen av kulturella produkter användas istället för hindras? Hur ska egentligen all musik som någonsin spelats in, all film som någonsin gjorts, alla bilder och böcker och artiklar som skrivits komma hela mänskligheten till godo på ett fritt och öppet sätt? Det är nämligen en mänsklig rättighet: "Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner." (Artikel 27, FNs Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna)

Finanskrisen, och ropen på en global finansreform, är kanske en liten signal på att vi skulle kunna vara på väg in i något nytt. Virtualiseringen av hela det finansiella systemet har gjort det möjligt för ett fåtal utvalda människor runt om i världen (procentuellt sett) att flytta runt hundratals miljoner kronor som om det vore låtsaspengar. Bakom den enorma ekonomiska kris vi går igenom, och som i första hand drabbar hundratusentals låg- och medelinkomsttagare, finns inga övernaturliga mekanismer eller svårförståeliga algoritmer eller komplexa system som havererat. Det är vanliga små, små människor som har fått alldeles för mycket makt. På grund av sin moral. På grund av sina övertygelser. På grund av det rådande samhället.

Jag hoppas och tror att vi bara är i början på en riktigt, riktigt stor samhällsomvandling. I slutet av det här århundradet, när vi tittar tillbaka på vad vi har skapat (vilket många som lever idag kommer att kunna göra), kommer vi då att säga att vi har skapat något nytt? Något bättre? Något mer jämställt, jämlikt och mer rättvist?

Eller kommer vi successivt att ta steg för steg för steg för att upprätthålla den rådande ordningen som innebär att en liten klick människor, på grund av tur, en liten uns skicklighet, och de rätta förhållandena som gjort det möjligt för dem att kunna jobba hårt för något man tror på, fortsätter vara de som har makten och kontrollen?

Framtiden händer liksom inte bara. Den skapar man. Förhoppningsvis skapar vi något nytt.