Ersättningsnivåer i lagstiftningen

PKE, d.v.s. privatkopieringsersättningen, innebär att tillverkare av mp3-spelare, brännbara DVD- och CD-skivor, hd-boxar etc betalar en avgift till rättighetshavarna som kompenserar för privatpersoners kopiering (utebliven intäkt i teorin). Ersättningen läggs naturligtvis ovanpå priset ut till butik vilket innebär att det är kunderna som i slutändan betalar den, vilket ju är fair, det är ju vi som kopierar (om än inte alla).

Jag anser att PKE är en helt nödvändig funktion för att skapa upphovsrättliga intäkter. Jag tror dessutom att den kommer att bli allt viktigare framöver.

Det faktum att Copyswede har ökat sina intäkter markant under de senaste åren visar att det här är en trend väl värd att följa noggrant. När exemplarförsäljningen går ner, går den här sortens intäkter drastiskt upp. Så här ser utvecklingen ut 2002 - 2007 för Copyswede, räknat i kronor, och 2008 verkar ha blivit ett lika bra år:

Det finns dock ett antal frågor kring PKE som jag tycker är viktiga att diskutera:

1) Hur kommer det sig att lagstiftarna anno 2005 angav en ersättningsnivå i den uppdaterade upphovsrättslagen? Det ter sig för mig lite obegripligt med tanke på den snabba utvecklingen av lagringsmedia. Å andra sidan krävdes det kanske för att få tillverkarna att betala en viss nivå, det var ju väldiga diskussioner om det där när EUCD kom. Så här står det i lagen i alla fall:

26 l § Ersättningen enligt 26 k § är:
1. för en anordning för analog upptagning: två och ett halvt öre för varje möjlig upptagningsminut,
2. för anordningar där digital upptagning kan ske upprepade gånger: 0,4 öre per megabyte lagringsutrymme,
3. för andra anordningar där digital upptagning kan ske: 0,25 öre per megabyte lagringsutrymme.

Det innebär att en tillverkare av en mp3-spelare med 60 GB lagringsutrymme enligt lagen ska betala 240 kronor till Copyswede, eller 4 kronor per gigabyte. Men samtidigt står det i lagen:

Näringsidkaren har rätt till nedsättning av ersättningsbeloppen enligt första stycket, om
1. upphovsmännen på annat sätt kompenseras för framställning av exemplar av sådana verk som avses i 26 k §, eller
2. ersättningen med hänsyn till omständigheter hänförliga till en anordning eller i övrigt förhållandena på marknaden är oskäligt hög. Lag (2005:359).

Vi har samma form av exponentiella tillväxt för lagringsutrymme som vi har för processorer, som Moores lag ursprungligen handlade om. Det kallas ibland för Kryders lag efter en artikel i Scientific American. En logaritmisk skala på GB på vanliga hårddiskar visar följande:

 
Utvecklingen ser ungefär likadan ut för DAP's. Jag har nedan tagit fram en graf som visar den genomsnittliga ökningen i lagringsutrymme för de sex olika iPod Classic-modellerna sen första generationen på 5 GB år 2001. År 2006 släpptes inga nya modeller, det året har jag satt ut som ett genomsnitt:

Om vi tar denna utveckling vidare, d.v.s. att ökningen kommer att vara exponentiell verkar vi se en cykel på fyra år, innan ökningen tar ett "hopp", i alla fall när det gäller Apple. :) Huruvida detta kommer att fortsätta är för tidigt att säga, men, med tanke på hur utvecklingen historiskt har sett ut för andra former av lagringsmedia kommer vi med stor sannolikhet se ett drastiskt hopp i lagringsutrymme för DAP's under 2009 och 2010, d.v.s en dubblering liknande den vi ser mellan 2004 och 2005.

Det innebär att år 2012, om tre år, kommer en iPod troligen att ligga närmare 500 GB. PKE blir hela 2 000 kronor för en sådan spelare.

För att inte tala om avgifterna för hd-boxarna som redan under 2009 kommer att nå 1 terabyte lagringsutrymme (i USA levererar TiVo dem redan), avgiften blir hela 4 000 kr för en sådan maskin.

Tolka mig rätt här, jag är FÖR privatkopieringsersättning, men jag tycker inte att ersättningsnivåerna ska finnas med i lagstiftningen. Framför allt inte under en sån period av "rapid progress" som vi befinner oss i just nu. För mycket detaljer i lagstiftningen riskerar att påverka den tekniska utvecklingen negativt. Man kan bara hoppas att tillverkarna inte slår av på takten just för att PKE blir alldeles för stor om bara några år... Här krävs att Copyswede och dess motsvarigheter i övriga Europa är smidiga!

Ett par andra frågor är också på sin plats.

2) Varför har vi inte PKE på mobiler i Sverige? I t.ex. Tyskland, Frankrike, Ungern och Spanien har man en PKE för annan form av lagring, som t.ex. mobiler, och i Finland är det tydligen på väg att införas. Det finns säkert skäl till varför det inte har införts i Sverige, och jag misstänker att diskussioner förs.

3) Fördelningsnycklarna för att fördela pengarna ligger hos respektive organisation, d.v.s. i musiksammanhang hos STIM, SAMI, IFPI. STIM uppdaterade sin fördelningsnyckel för mp3-spelare i december 2008 till att vara 40% skivförsäljning, 40% Sveriges Radio och 20% nedladdning. Nedladdning i det här fallet handlar om legala köp av digital musik. Jag skulle hemskt gärna vilja se ett gemensamt arbete med att utveckla helt nya avräkningsmodeller som baseras på mer detaljerade siffror och på verklig användning. Det är för övrigt den modellen som heter MARS i min avhandling. :)

4) PKE täcker idag bara legal kopiering, alltså det som anges i paragraf 12 i upphovsrättslagen. Pengarna har alltså ingenting att göra med illegal kopiering utan kom till som den s.k. kassettersättningen för att kompensera laglig kopiering av kassetter privat. På sikt tror jag denna syn måste förändras till att omfatta ALL form av kopiering. Men det kräver en lite längre utläggning.