Det laggar i universum...

Det är söndag. Då har man tid med lite astrofysiska funderingar.

När vi tittar upp på stjärnorna en klar natt ser vi ca 2 000 - 2 500 stjärnor med blotta ögat, d.v.s. de allra närmaste stjärnorna, det handlar om som mest några hundra ljusår. Det ljus vi ser genom teleskop av olika slag från avlägsna stjärnor och galaxer har färdats under lång tid, och vi ser universum som det var för ett antal tusen eller miljoner år sedan. 

Om vi t.ex. ser ljuset från en stjärna som är 20 000 ljusår bort innebär det att vi ser stjärnan och eventuella planeter runt omkring stjärnan som de var för 20 000 år sedan. Vår egen galax, Vintergatan, är för övrigt 100 000 ljusår i diameter och innehåller ca 100 miljarder stjärnor. Om vi tar vår egen planet befann sig människan för 20 000 år fortfarande på ett ganska outvecklat stadie, teknologiskt och civilisationsmässigt. Det är först de senaste hundra åren som vi själva har börjat skicka ut signaler och göra oss "kända" i universum.

Det skulle kunna vara så att det just nu samtidigt som oss finns en stor mängd civilisationer, både i vår egen galax och i närliggande galaxer, som har kommit ungefär lika långt som oss eller lite längre. Men vi når inte fram till varandra på grund av de enorma avstånden, det vi ser av deras stjärnor och planeter är som de var tusentals år tillbaka i tiden. När vi väl når varandra kanske det visar sig att det finns hundratals civilisationer som utvecklats på  liknande sätt som oss själva och det blir en explosion av vetskap om intelligent liv.

Men det tar kanske några tusen år innan informationen om att dessa civilisationer finns (fanns) kommer fram... Jobbigt lagg.