Jag hittar inga ord. Så vackert. Så mycket smärta. Hela hans kropp skakade i varenda låt. Ett helt jävla liv på scenen. Sån oerhörd kärlek. Framför mig stod fyra snygga brats och fattade ingenting. En sade "Han har ju inga tänder" och kompisarna skrattade. Jag ville hälla min öl över honom, men han var inte värd det. Jag behövde ölen. Gick iväg och ställde mig på andra sidan. Kände allt överallt. Johnston såg mig. Gick av scenen. Kom tillbaka och avslutade med den låt jag väntat på hela kvällen. Jag grät.
lördag 19 juli 2008
Daniel Johnston
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar